Veckoupdate
En dag kom Astrid hem från jobbet, sprang in på mitt rum och undrade om jag ville klättra upp på taket och se solnedgången. Ni fattar vad jag svarade.
Samma kväll gick vi på fest, dansade till Drake på vårt favoritställe, shottade på the Nest och gick på efterfest hos en typisk hipsterkille från Australien. Sedan dansade jag och Maria bort ett genomsnittligt jobbpass på ett härligt söndagsevent och jag och Astrid promenerade hem över Tower Bridge i gryningen.
När helgen tog slut fick jag reda på att en kollega till mig dog i en bilkrash i helgen. Jag jobbade mitt livs kassaste pass, svimmade nästan och tappade cirka hälften av alla glas jag tog i. Sedan försökte jag muntra upp mig själv med konst men inte ens mitt favoritgalleri och vårig luft kunde lätta mina steg tyvärr.
Som ni förstår har jag delvis på grund av det haft en jättetung vecka samtidigt som jag fått jobba x antal helvetespass med alldeles för lite personal där jag gjort mitt allra bästa för att inte skrika på nya bartenderkillar och vara gullig mot kunder trots att allt känns skit. I fredags blev jag skitsur på Amanda och Maya för att de sågs utan mig när jag hade en klassisk kväll av att verkligen inte vilja vara ensam. Vid midnatt kröp Maya plötsligt upp i min säng och undrade om jag kanske ville komma på warehouse party ändå. Efter lite mer surande kom jag fram till att inget någonsin blivit bättre av att tycka synd om sig själv och vara långsint så jag drog på mig en klänning och hoppade in i taxin.
Vi hängde runt på klubbar i hackney wick och jag fick äntligen uppdatera min fotoremsvägg med bilder på nuvarande flatmates. Väldigt lite hat kvar i min blick när den bilden togs.
Dagen därpå fick min sömnbrist och det faktum att jag inte lyckats klämma fram en enda tår på jag vet inte hur länge mig att fullkomligt bryta ihop på min managers kontor. Alltså den sortens gråt som man tappar talförmågan av och gör att man definitivt får sin vilja igenom, gå hem tidigt och byta bort jobbpass. Alla var fruktansvärt snälla mot mig och allt kändes lite bättre efteråt så jag bättrade inte ens på mitt bortgråtna smink innan jag mötte upp min kompis Olivia som är här på besök. Vi åt pad thai, mötte några ute i Peckham som gav oss en tequilashot i varje hand och bjöd hem oss på efterfest. Vaknade hos samma härliga halvvuxna skatekillar och de gav oss tips på bra brunchställen där vi skrattade åt hur äckliga vi såg ut jämfört med alla snygga peckhamhipsters och än en gång konstaterade hur våra liv i princip är likadana oavsett vilken europeisk storstad vi kallar hemma. Jag har på tal om det också efter mycket om och men insett att jag inte längre känner värkande saknad efter Barcelona. Antar att det är lite så det är att göra slut: en dag gör det bara inte lika ont längre och man kan fatta tycke för någon annan, typ London. Slut på lite töntigt inlägg, nu kräver jag att någon annan skriver en egen liten uppdatering MYCKET snart.