Prosecco Princesses
Igår var verkligen en äkta härlig dag i London. Jag vaknade klockan 14:00 hos italienaren och fick pannkakor på sängen och hånglade lite innan han sprang iväg till jobbet fem minuter innan hans shift började. Jag drog därifrån en minut senare efter att ha vinkat hejdå till hans flatmates som är asnice artsy technoälskande italienare hela bunten. Solen sken och det var jättefint. Lyxade till det x2 genom att köpa en take away latte från Beagle och ta overgrounden hem. Stod och njöt i solen på Hoxton station och tittade ut över hustaken.
Kom hem och hängde i sängen ett tag och inspekterade byggnadsställningen som byggts upp utanför vårt fönster. Skulle va så nice om det var varmt ute nu för då hade den inte bara fått agera lekplats till mig och Anna när vi har druckit gincocktails utan också få vara hängplats för typ vindrickande. Men icke. Efter att ha läst för många buzzfeedartiklar hörde jag höga fina skratt från Room C och gick ner och fann Maya i en liten boll under täcket sms:andes med sin syster. Vi gick till Sainsburys för en mycket oklar shoppingrunda. Hittade lovande vodka med smak av popcorn och milkshake. Jag stönade som vanligt över hur mycket babes som handlar på Sainsburys Whitechapel.
Detta köpte jag bland annat. 1 minihögtalare, 2 påsar sweet popcorn, 1 prosecco och 1 paket rosa glutenfria rosa pantern-kex. Bra shoppat.
Sen slutade Amanda vara den mexikanska caféägarens musa och Anna slutade jobba och vi alla samlades i Room A på mattan runt universums bästa buffé av indisk mat. Mmmmm så gott det var kan inte sluta tänka på detta underbara. Vi hade beställt ca sex olika rätter från justeat och allt smakade heaven även om de glömde såserna vi hade köpt till.
Anna spexade som vanligt fram till att hon hade prosecco över halva sig själv och kudden hon låg på. Gör inget tycker jag.
Asså kolla gosisar. Anna hade hittat blomkransen på gatan på väg hem från jobbet och jag tycker hon ser ut som en BikBokreklam från 2011. Maya var superfin i nya Topshopjeans. Efter vi hade ätit upp och alla hade klagat på hur mätta de var hängde vi kvar på mattan. Maya gick och la sig efter en stund och Amanda tog en dusch och la sig i sängen med en fin handduksturban och sa sarkastiska saker. Jag och Anna fortsatte vara proseccofnissiga och bildgooglade Årjängstrollet. Sen kände vi för att inte sluta kvällen med det så vi hörde av oss till ca alla vi känner i London för att se vad de var up to. Alla var tråkiga inklusive Annas alla tindermatchningar så vi bestämde oss för att ge oss ut i London på egen hand.
På barclayscyklar såklart. Verkligen det bästa vi gjort på länge. Gud vad jag älskar att cykla det är verkligen det bästa. Anna tog ansvar och betalade och läste hur allt fungerade och jag var väldigt rookie och valde en cykel med för låg sadel till att börja med. Vi började med att cykla till Hackney men insåg att det inte fanns några docking stations i E9 så sura fick vi trampa tillbaka genom London Fields för att hitta en vid kanalen vid Broadway Market. Där köpte vi en till flaska prosecco som vi tog med till kanalen där vi dinglade med benen, bevittnade några rävar springa förbi och diskuterade framtiden, vad man hade sagt till sig själv som 15-åring och hur töntiga killar är. Allt som vi alltid pratar om helt enkelt.
Sen kände vi att sjunga Total Eclipse of the Heart på Alibi kändes rätt så vi började jogga mot Dalston och skrek "varför bor vi inte här" när vi gick förbi lite fina hus. Jag skymtade The Shard mellan husen och rös som vanligt av välbehag. Väl framme vid Alibi blev vi inte insläppta för de skulle stänga om 20 minuter. Fair enough. Anna tyckte att vi skulle hänga kvar utanför för att bli bjudna på efterfest. Jag tyckte vi var jättetöntiga då det verkade som en medelålders man med alldeles för tunna glasögonbågar gjorde samma sak. Hetsade Anna att kedjeröka så att vi i alla fall skulle se busy ut. Jag såg även chefen från Miranda på mitt jobb men vågade inte hälsa. Men efter en och en halv cigg hände det såklart och en kille kommer fram till oss och frågar om vi ska med på efterfest på Visions då han är manager där och har nycklar. Världsvant låtsas vi överväga förslaget och säger att vi nog kommer dit senare. Sen gick vi och köpte en varsin San Miguel och en påse chips på det off licenset där vi brukar stjäla avokados 04:30 efter att ha dansat i Dalston. Anna kissade i en gränd och pratade om Barcelona och sen gick vi till Visions.
Vi fick tre (3!) flaskor prosecco av managern som vi såklart svepte inom kort. Anna var supervacker och berättade allt om hur mycket hon älskar Västervik efter att ha hamnat på sjukhus där efter en, förmoligen, härlig festivalkväll 2012. Jag skrattade så jag dog och anna var väldigt mycket Anna. Vi hängde med en fransk tjej som designade skjortor och jobbade på Oslo och två killar som hade bjudit med oss till Visions. Jag och en av dem hade gemensamma bekanta från London jag älskar sånt kände mig så äkta Londongurl. Han tände även upp hela klubben när han såg mig försöka ta en selfie i den dåliga belysningen. Äkta bror hade jag kallat honom om denna händelsen hade utspelat sig i Karlstad och jag var 12 år.
Sen bestämde vi oss för att dra efter att jag hade hittat Anna stå i själv inne i mörkret på toan och viska "jag mår bra". Tog en buss mot Shoreditch och gick sedan hela Bethnal Green Road då vi var sugna på falafel och tänkte det skulle finnas där.
Men icke. Istället bestämde vi oss för McDonalds som var stängt trots klockan var fem minuter över fem. Vi gick och köpte lite sköna juicer och drickor och testade lyckan fem minuter senare på McDonalds igen och de hade öppnat. Vi bestämde oss för att vi ville ha milkshakes, äppelpaj och pommes frites men de hade 0 av detta. Alltså noll. Efter att ha rantat en stund om orimligheten i att McDonalds inte hade pommes frites bestämde vi oss för det självklara alternativet "frukostwrap" med "ägg", "ost" och många härliga deliciter ketchup i. Citerar Anna: "det här var gott". Jag redigerade in en sedel i hörnet här för att informera om ungefär hur många pund vi köpte denna 99p-födan för.
Efter några härliga selfies med blomkransen som fortfarande var med oss gick vi hem runt 06:00. En härlig timme på McDonalds alltså. Mötte både Maya och José som båda var på väg till jobbet när vi kom hem. José hade ett underbart förvånat uttryck när jag nästan sprang in i honom när han var på väg in i badrummet med sina små duschtillhörigheter som han såklart inte förvarar i rummet där duschen finns. Efter att ha dragit för gardinerna i ett försök att göra rummet mörkare, klätt på en sovande Amanda blomsterkransen och hört Maya skrika "amen vad faaan jag ska ju duscha" till Anna ang José somnade jag fint.